Om en vecka kliver jag återigen genom de guldbemängda dörrarna på Kungliga Dramatiska Teatern. Jag går tillbaka till att vara scentekniker på Lilla Scen. Jag ångrar inget. Det var en av de värdefullaste läxorna i mitt liv. Jag kommer ur detta med en helt ny syn på livet. Jag uppskattar det jag har och är ödmjuk inför mina begränsningar. Jag är inte längre på jakt efter min fulla potentials förlovade land utan känner mig, ve och fasa, nöjd med mitt liv precis som det är. En annan sak jag kommit under fund med som är av stort värde är att jag inte är intresserad av träning och hälsa för någon annan än mig själv och möjligen mina nära och kära. Det jag däremot har ett ogenerat intresse för är nog hantverk av olika slag. Jag har av olika orsaker inte tillåtit mig att uppskatta manuellt arbete förr. Nu är det något jag verkligen ser fram emot att förkovra mig i. Jag tror inte det blir så mycket mer skrivande här på denna blogg då det mestadels var och är ett fåfängt påhitt. Tack till den som mot all förmodan läser detta och ha ett underbart liv.
May the Fors be with You!
