TD #4, Covid Resultat och UFC 251...Fight Week Baby!!

Vad händer och fötter!

Jag fick meddelande imorse om att mitt test för antikroppar mot Covid-19 var negativt. Werlabs(annons) gjorde ett superproffsig jobb med uppföljning och information om allt som det medförde att ha fått ett negativt resultat. Trist att inte ha antikroppar men vad kan man göra. Så kan det gå.

Dagens Micro Workouts, 933-Styling, bestod av ett gäng biceps curl med 2x20kg hantlar, sit ups på pilatesboll och strikta Toes 2 Bar. Allt kändes helt ok men jag undrar om jag inte ska skala ner lite på volymen? Tre rundor varje pass känns verkligen i kroppen så här i slutet på veckan. Kanske ska jag tagga ner ett par pinhål och köra en runda per pass? Öka om det känns bra. Nu tycker jag mig ana en sommarförkylning i antågande, dessutom. Får se hur det urartar imorgon.

Fight Week Baby!!! UFC 251!!

Ett fullkomligt maxat kort med tre titelfajter och en hel del annat sevärt. Jag håller tummarna att inga dumheter hinner sätta för många käppar i hjulet. Mycket taggad!

May the Fors be with You!

Werlabs och Covid-19 antikroppstest

Hallå i stugorna!

Igår fredag hade min fru och jag lyckats boka in tid för antikroppstest via 1177. Detta skulle utföras på Stockholm Waterfront Congress Centre vid Centralen i Stockholm av företaget Werlabs(annons). Testet fick vi gratis och när jag bokade fanns det många tider att välja mellan, till skillnad från vissa utsagor som gjort gällande att det skulle vara behäftat med vissa svårigheter att erhålla en tid. Vi tar tunnelbanan och det är första gången på, i runda slängar, tre månader jag nyttjar detta färdmedel. Min förutfattade mening säger mig att det ska vara nära nog folktomt och de få medtrafikanter vi ska stöta på skulle var rejält bestyckade med diverse skydd mot allsköns smittor. Så var icke fallet. Vi åkte inte ens i rusningstid och det fanns alldeles tillräckligt med folk för att bli aningen bekymrad. Dessutom såg jag ingen med någon form av mask eller annan skyddsutrustning. Så kan det gå.

Vi är framme i god tid och tar en liten promenad till Kungsholmen medans vi väntar. Stan har

förändrats mycket på de elva år som gått sedan vi kallade den vårt hem. Varken jag eller min fru har minsta längtan tillbaka, snarare tvärtom. Längre ut på landsbygden blir det garanterat när det nästa gång beger sig. Hur som helst så kommer vi fram i god tid för att ställa oss i den kö som bildats utanför konferenscentret. Det rullar på i en hälsosam takt och ett tu tre är vi inne. Det är en stor öppen hall med massa numrerade "bås". Efter att legitimation uppvisats och kvitto erhållits var det dags att ställa sig i ännu en kö. Nu var det kön till båsen. Den trillade också på i ett huj och plötsligt satt jag där, framför en sköterska i munskydd och visir.

Till historien hör att jag är aningen försiktigt inställd till sprutor. Jag undviker dem gärna och måste jag ta en så vänder jag bort blicken och fokuserar på att inte separeras från mitt medvetande. Av väldigt pragmatiska skäl hade mitt undermedvetna underlåtit att läsa av tecknen på att det var sprutor involverade i detta event. Den välfiltrerade information som tillsänts den medvetna delen av hjärnan gjorde gällande att det skulle handla om någon variant av "svabbning". En lång topps nedstucken obekvämt långt ner i halsen eller in i näsan. Denna villfarelse kunde jag svårligen klänga fast vid när vi vid ankomst till Stockholm Waterfront kunde iakttaga ett otal människor, för att inte säga en överväldigande majoritet, som drällde ut ur den stora byggnaden efter utförd procedur med tecknet på en invasiv behandling långt mycket obehagligare än en tops i någon av ansiktsöppningarna - ett plåster på armen.

Sköterskan var i alla fall väldigt trevlig och frågade ifall jag var höger eller vänsterhänt. Hon var därtill väldigt ömsint och lugn i sitt hanterande av sin skärrade patient. Hela förloppet kan inte ha tagit mer än några minuter men i min värld föreföll det som om nålen satt fasta i min arm under en mindre geologisk tidsperiod. Det som är än värre än att ta en spruta är att ta en sänka. Detta måste ha varit en

sänka. På skakiga ben och med en översvallande förnöjsamhet över att allt var över raglade jag ut i solljuset, två minuter efter avtalad tid. Jag och min fru fick veta att det skulle ta mellan två och tio arbetsdagar innan man skulle få besked. Inget är som väntans tider.

“If you’re going through hell, 
keep going.” – Winston Churchill

May The Fors be with you!

Covid, Come Back & Overcoming Isometrics

I'm back, bäbis!...sort of..

Nåja. Det är kanske lite av en överdrift. Jag funderar på att börja skriva lite igen. Får se var det barkar hän. Vad innehållet kommer kretsa kring och dylikt. Jag kan prata lite om vad som hände när jag kraschade på Ergoff. Hur vägen tillbaka till Dramaten varit. Mina träningserfarenheter. Kostupplevelser och livsvisdomar. Det kommer bli bra detta här. Jag känner det nu, jag kommer behöva skriva av mig lite från gång till annan. Frågan är om det är någon som bryr sig? Frågan är om jag bryr mig om nån bryr sig?

Just idag är det midsommarafton och vädret är underbart. 

En kort summering om vad som skramlar runt i mitt huvud.

- Jag var väldigt tacksam att jag kunde återvända till Dramaten när jag fått nog av Ergoff. Nu har entusiasmen lagt sig och jag har så smått börjat inse varför jag ville lämna Dramaten från början.

- Jag har fortsatt med Carnivore, dock inte speciellt strikt. Det slinker ner lite saker av olika slag, från gång till annan. Dosen gör giftet, liksom. "Flexible Carnivore", har  någon benämnt det. 

- Kollar fortfarande en hel del UFC. Själv sugen på att ta upp BJJ träningen igen

- Under Corona har jag varit en del ledig, som så många andra, och då kunnat vara ute i skog och mark och bouldrat. Det har varit episkt trevligt. Blir mer av den varan och förhoppningsvis en tripp till Font i höst med boysen.

- Mycket hemmaträning har det blivit. Börjat löpträna lite smått. Skadade axeln när jag spelade fotboll med ungarna så det har blivit mycket rehab. Det går riktigt långsamt med återhämtningen men det går. Dessutom har jag på sista tiden inkorporerat "overcoming isometrics" i min träning. Får se om det ger utslag. Annars har formatet varit "micro workout" liknande. Ungefär en liten cirkel för hela kroppen varje timma. Kanske har det varit för mycket. Jag fortsätter laborera. 

- Läst en hel del böcker om vanor.(Vanans Makt & Atomic Habits)(sponsrade länkar) Jag har generellt inte några problem med att bryta dåliga vanor och skapa nya, goda vanor, men det är ett intressant område som genomsyrar så mycket av samhället och är anledningen till beteenden som har stor betydelse på så många nivåer. Jag försöker få in lite skönlitteratur också men det är inte alltid så lätt då facklitteratur är så intressant. Jag genomlider väl en period av kunskapstörst, för tillfället. 😊

Ja, det kanske får vara allt för detta första inlägg efter ett lååååångt uppehåll med tumultartade skeenden, både privat och globalt. 

"All progress takes place outside the comfort zone"

May the Fors be with you!