5,5 km jogging och Denver Fitnessband

God morgon alla glada!

Frugan kom ner från övervåningen iklädd joggingkläder. Detta fick mig att dra öronen åt mig då jag mindes att det dagen innan talats om att ta en morgontur. De räknar med att det ska bli uppåt 30° på dagen idag så om det skulle bli något fick det bli på morgonen. Inte trodde jag på riktigt att det skulle hända, det trodde jag inte. Efter några minuters tvekan bestämde jag mig för att hänga med.

Dels ska det sägas att jag "joggat" bara två gånger de senaste 30 åren(kanske har det smugit in nån gång däremellan men inget regelbundet) och de två gångerna var för två veckor sedan! Så det är inte riktigt min grej. Jag tror nu att det är ett bra komplement till min övriga träning speciellt om jag tar det lite lugnt, alltså springer i "fru"tempo. 

Jag var också sugen på att testa mitt Denver BFG-551 Fitnessband(sponsrad länk). Det gick så där. Jag satte igång aktiviteten, vilket är lite krångligt på den lilla skärmen, och kom efter en tids joggning på att jag nog glömt att sätta på GPS'en i den. Dessutom tror jag att jag lyckades få på "promenera" som aktivitet. Därtill skall också nämnas att jag hade svårt att logga passet. Jag vet inte hur det funkar när man avslutar och bokför aktiviteten. Får luska lite mer i funktionerna. Men min fru kör med Runkeeper och jag skaffade ett konto och delade aktiviteten där. Jag får helt enkelt återkomma med en mer rättvisande analys, kanske senare i veckan. Om jag orkar.

Avslutningsvis kan bara nämnas att jag inte är någon "morgonmänniska". Eller det är vad jag inbillat mig i alla fall. Alltså har jag i mitt eget huvud fått till det att jag är mer eller mindre oförmögen till någon kognitivt eller fysiskt utmanande aktivitet inom två timmar efter uppvaknandet. Kanske det inte är den jag är. Kanske är jag mer än mina hopdiktade begränsningar? Tål att testas.

“It is not true that people stop pursuing dreams because they grow old. They grow old because they stop pursuing dreams.” – Gabriel García Márquez

May the Fors be with you

Covid, Come Back & Overcoming Isometrics

I'm back, bäbis!...sort of..

Nåja. Det är kanske lite av en överdrift. Jag funderar på att börja skriva lite igen. Får se var det barkar hän. Vad innehållet kommer kretsa kring och dylikt. Jag kan prata lite om vad som hände när jag kraschade på Ergoff. Hur vägen tillbaka till Dramaten varit. Mina träningserfarenheter. Kostupplevelser och livsvisdomar. Det kommer bli bra detta här. Jag känner det nu, jag kommer behöva skriva av mig lite från gång till annan. Frågan är om det är någon som bryr sig? Frågan är om jag bryr mig om nån bryr sig?

Just idag är det midsommarafton och vädret är underbart. 

En kort summering om vad som skramlar runt i mitt huvud.

- Jag var väldigt tacksam att jag kunde återvända till Dramaten när jag fått nog av Ergoff. Nu har entusiasmen lagt sig och jag har så smått börjat inse varför jag ville lämna Dramaten från början.

- Jag har fortsatt med Carnivore, dock inte speciellt strikt. Det slinker ner lite saker av olika slag, från gång till annan. Dosen gör giftet, liksom. "Flexible Carnivore", har  någon benämnt det. 

- Kollar fortfarande en hel del UFC. Själv sugen på att ta upp BJJ träningen igen

- Under Corona har jag varit en del ledig, som så många andra, och då kunnat vara ute i skog och mark och bouldrat. Det har varit episkt trevligt. Blir mer av den varan och förhoppningsvis en tripp till Font i höst med boysen.

- Mycket hemmaträning har det blivit. Börjat löpträna lite smått. Skadade axeln när jag spelade fotboll med ungarna så det har blivit mycket rehab. Det går riktigt långsamt med återhämtningen men det går. Dessutom har jag på sista tiden inkorporerat "overcoming isometrics" i min träning. Får se om det ger utslag. Annars har formatet varit "micro workout" liknande. Ungefär en liten cirkel för hela kroppen varje timma. Kanske har det varit för mycket. Jag fortsätter laborera. 

- Läst en hel del böcker om vanor.(Vanans Makt & Atomic Habits)(sponsrade länkar) Jag har generellt inte några problem med att bryta dåliga vanor och skapa nya, goda vanor, men det är ett intressant område som genomsyrar så mycket av samhället och är anledningen till beteenden som har stor betydelse på så många nivåer. Jag försöker få in lite skönlitteratur också men det är inte alltid så lätt då facklitteratur är så intressant. Jag genomlider väl en period av kunskapstörst, för tillfället. 😊

Ja, det kanske får vara allt för detta första inlägg efter ett lååååångt uppehåll med tumultartade skeenden, både privat och globalt. 

"All progress takes place outside the comfort zone"

May the Fors be with you!

Där höll det på att gå åt HELVETET!!

Ojojoj...kära läsare, vilken galen månad!!

Första veckan på det nya jobbet tog det två dagar så var jag kliniskt deprimerad och var på gränsen till en panikångest attack.

Jag kom hem från jobbet och gick raka vägen upp till min säng, sade inte ens hej till barnen och frugan, rullade ihop mig i fosterställning på min säng och stirrade in i väggen och väntade på att mörkret i mitt inre skulle skingras.

Det gick en del upp och ner under första veckorna och jag fick kämpa järnet med alla trix jag hade i min arsenal för att åter komma upp till ytan igen. Jag var övertygad om att bara släppa allt och gå därifrån var det enda möjliga. Tryck över bröstet. Stressvett. Svårt att andas. Glädjelöshet mm. Det var ett rent helvete, helt enkelt. Jag provade Mindfulness, meditation, positivt tänkande, träning, naturen, fasta, SPRIT! osv men inget hjälpte(alkoholen hjälpte lite). Det gick så klart inte att dölja för kollegorna att jag inte var i toppform, så klart, och de började försöka hjälpa mig på diverse vis, allt med goda avsikter så klart, men det var svårt att ta emot hjälp.
Men efter att jag bit för bit började få ihop detta pussel som är att jobba på Ergoff så kunde mitt överaktiva kontrollbehov få en aning fotfäste i okunskapens kvicksand.

Det har tagit sin tid och först nu börjar jag se ett ljus i slutet på tunneln. Alltså typ i fredags. Vansinne. Så blir det när man jobbar i en skyddad verkstad i 12 år och sedan blir inkastad i ett av de stressigare varianterna av jobb verkligheten har att erbjuda. Vi får se var vi hamnar till slut men om jag kommer ur detta helskinnad kommer det vara något som både stärker mig och utvecklar mig som människa.

"Doubt kills more dreams
than failure ever will."
- Karim Seddiki

May the Fors be with you!